Igår kom jag till jobbet i förhoppningen om att jag inte skulle behöva göra särskilt många knop innan det var dags att göra julledigt. Men fel hade jag. Full rusch var det direkt på morgonen. Däremot var jag tvungen att sätta mig i bilen och dra iväg till ungdomsmottagningen för att hjälpa en med sin Nokia E51:a som inte synkade.
Jag pratade med henne på telefon och vi kom överrens om att jag skulle komma dit på en gång. 15 minuter senare ungefär så klev jag in på ungdomsmottagningen och började leta efter henne. Hittade henne i ett fikarum och när hon såg mig började hon veva med armarna och reste sig på en gång.

Jag: Vicken tur att jag hittade dig på en gång, det är en labyrint det här stället.
Hon: Ja, jag tänkte det att du letar väl på mig så jag sitter kvar och fikar medan jag väntar.

När vi kliver in i hennes rum ber hon mig sitta ner och så sätter hon sig själv framför datorn.

Hon: Ja, då behöver jag ha ditt personnr bara så....
Jag: Men.... nu vet jag inte.... jag ska inte.... alltså.... va?

Vi stittar på varandra en lång stund. Och till slut börjar båda gapflabba högt. Hon hade trott att jag var en patient.

Hon blir röd i hela ansiktet och ber om ursäkt och springer iväg och hämtar telefonen. Sen fortsätter hon ut i fikarummet där jag hör ett gapflabb bland hennes kollegor sätter igång.

När jag går ut för att be om hennes inloggningsuppgifter så skrattar dom igen och frågar om jag nu när jag ändå är här iallafall inte ska ha ett gratis klamydiatest eller graviditetstest.

Varpå jag säger att jag faktiskt redan är gravid. Men tackar alla för att dom trodde jag var SÅ ung så jag kunde gå till ungdomsmottagningen. hehe

Det är inte varje dag man blir tagen för å va 23 år inte! DET NI!!  hehe

Btw, här är vårt fina pepparkakshus :-D