Jahapp... Då var det måndag och ojämn vecka igen då. *suck* Det betyder att Rasmus åker till sin pappa en vecka.
Visst, man ska inte ljuga. Det är tufft att vara ensamstående mamma. Och det är tufft att ha barn. Men man skulle ändå aldrig välja att vara utan det. Det är lite svårt att förstå kanske för dom som inte har barn.
Men den kärlek man känner till sitt barn är inte likt något annat. Den är så fruktansvärt stark och villkorslös.Det spelar ingen roll vad som händer, man älskar alltid sitt barn.

När man kommer hem från affären och vi sätter oss ned för att äta varsin glass tillsammans och han utbrister "Det här är livet mamma"
När man stått och gjort mat i en timma och han lyfter på huvudet från tallriken och säger "Vilken utsökt mat mamma" :)
När man blir väckt kl 6 en lördagmorgon och känner att man bara vill försvinna för man är så trött. Och i nästa sekund kryper han ned under täcket bredvid en, kramar en hårt och filosoferar om att Pluto minsan är en  väldigt liten planet som ligger väldigt långt bort. Ptja... Då kan man inget annat än att le.

För hur trött jag än är och hur jobbig du än är. Så älskar jag dig över allt annat på denna jord.
Du är mitt älskade underverk och nu får jag längta en hel lång vecka innan vi får ligga och kramas och filosofera tillsammans igen.

Jag älskar dig mitt hjärta.