Ja det va ju..

inte länge efter att jag skrivit i bloggen som det hände :D
Mamma ringde och meddelade att nu är jag faster igen till två små tjejer. :D
En Linn och en Sanna. 2900 och 2600 vägde dom. Stora rackare :)
Allt hade gått bra och dom var så glada.
Jag berättade för Rasmus att det var två tjejer som hade kommit flinade han bara och sa "Åhhh neeeej"
Han hade hoppats på fler grabbar å brottas mä. hihi

Är det ni , är det ni , allra käraste barn ,

Som har kommit till sist ändå .

Om ni kunde begripa , vad jag längtat ,

Men det kan ni visst aldrig förstå .

Tänk att ni skulle komma till sist

Det vågar jag väl knappast tro ,

Fast det var då min enda beständiga dröm

som aldrig kom till ro .

Kom och sätt er här hos mig små barn .

Får jag krama er ett slag ?

Jag vill känna , att ni är mig nära ,

Jag vill höra era andetag .

Tänk vad allting konstigt och krångligt

med ens blivit lätt att förstå .

Hjärtans allra käraste barn ,

så väl att ni kom ändå .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0